Fantasins stora kraft

Med en poetisk ton lotsar Anna Hammarstedt och Anna Thorén-Mörnerud i Ölands Dramatiska Teater en ung publik in mot de stora frågorna om livet och döden.

I föreställningen Sandvargen, som hade urpremiär i Bylokalen i Stora Frö på lördagen, får barnen följa med på ett äventyr där leken och fantasin blir verktyg för att bearbeta både glädje och sorg.
Föreställningen, som i första hand riktar sig till barn i åldern 6-9 år, kommer under våren att turnera i Kalmar län och i Blekinge. Bland annat får alla andraklassare i Kalmar se pjäsen på Kalmar Konstmuseum.

Att Sandvargen fångar intresset visades övertygande i premiärföreställningen. En engagerad publik följde nästan andlöst händelserna på scenen. Även den vuxna delen av publiken föreföll att ta huvudpersonen, flickan Zackarina, och hennes lite mystiske vän Sandvargen till sina hjärtan

Fyrkantig vuxenvärld
Pjäsen, med manus av Anna Hammarstedt, bygger på författaren Åsa Linds böcker om Sandvargen med illustrationer av Kristina Digman.
Det handlar om flickan Zackarina som i mötet med den fyrkantiga vuxenvärlden där klockslag bestämmer vad pappa ska göra ensam beger sig till stranden där hon gräver i sanden och plötsligen hittar Sandvargen, ett djur som inte alls gillar det inrutade utan låter fantasin löpa fritt.
Anna Hammarstedt och Anna Thorén-Mörnerud är skickliga dockspelare och med hjälp av en flickdocka och en vargdocka, samt en hatt som företäller Zackarinas pappa, får de figurerna att kännas alldeles levande

Båda sidor behövs
Om Sandvargen egentligen finns utanför Zackarinas fantasi är väl inte alldeles säkert, men flickan och vargen finner varandra i språkliga lekar och filosofiska frågeställningar. Kanske blir det lite krångligt att hänga med ibland, men det gör nog inget. Man behöver inte förstå allt här i världen. Och det kan man säkert inte heller.
Det är här någonstans som pjäsens kärna finns. Zackarina vill ha svar på alla besvärliga frågor som exempelvis var man är innan man finns i mammas mage och vart man tar vägen när man dör.
Sandvargen vet visserligen allting och har svar på precis alla frågor. Men svaren går tillbaka på Zackarina själv som börjar lära sig att möta det svåra och det lätta, det glada och det sorgliga. Båda sidorna behövs.
Och när Sandvargen bestämmer sig för att flytta till en annan strand känns det ändå bra för Zackarina att höra honom säga: – Vi ses alltid när du vill!

Sandvargen i Ölands Dramatiska Teaters tappning uppmuntrar till fortsatta funderingar och samtal. Och föreställningen lär oss att inte väja för de svåra frågorna.

Rolf Ljung